Fredrik Reinfeldt, det börjar bli lite tjatigt det du upprepar att vi skall öppna våra hjärtan. Har du någon gång varit arbetslös en längre period, suttit med en arbetsförmedlare som informerat dig om Fas 1, 2 och 3, och känt dig som en liten skitsiffra i statistiken, en trasa som slängs hit och dit eller bara jävligt osäker – osäker på framtiden och livet? Har du någon gång varit arbetslös en längre period, inte uppfyllt villkoren för att få A-kassa och blivit skickad till Soc, där en handläggare kräver att du inkommer med dokumentation av samtliga av dina utgifter de senaste tre månaderna, annars får du ingen hjälp? Har du någon gång haft så lite pengar att du varit tvungen att panta burkar för att kunna köpa ett paket mjölk? Jag tror inte det. Jag hade gärna öppnat mitt hjärta om du hade öppnat din plånbok lite mer och fördelat resurserna jämnt över hela samhället och alla samhällsgrupper. De senaste åtta åren har du byggt och rustat upp Sverige, dock ej för alla. Ditt Sverige är suveränt att leva i för människor som har god privatekonomi och stabil inkomst, som sover gott om natten och slipper känna ångest så fort ett matinköp överskrider 300 kr. Men vårt land består av många människor som saknar socialt skyddsnät, människor i utanförskap och människor som lever på väldigt små marginaler. För dem är vardagen en kamp, där det enda som gäller är att bita ihop och uthärda. Din borgerliga regering ser inte till dessa människor. Hur skall den kunna göra det, när fokus ligger på vinst, vinst och åter vinst? Du har fyllt på många byxfickor med pengar de senaste åren. Pengar är relativt lätt att återvinna och åter vinna. Men det fungerar inte så med människors livskraft. Jag upplever att du och din regering inte riktigt har begripit det. Därför har jag förlorat mitt förtroende för dig, och du har förlorat en möjlig röst.